Ynkligt att staten inte styr sina bolag bättre

Telia slutar på bred front att underhålla de fasta kopparförbindelserna och ersätter dem sedan några år successivt med mobil förbindelse. Det skapar en oro som i högsta grad är befogad. Som regionpolitiker har jag lyft denna fråga flera gånger genom åren, men det finns förvånande litet intresse för frågan på nationell nivå.
Telia menar att kopparnätet är gårdagens teknik och lovar att utan kostnad för den enskilde byta till en lösning som använder det mobila nätet. Man pekar också på att det ibland sker byte till fiber. Den lösningen torde dock inte vara utan kostnad för kunden. Det finns också platser dit mobila förbindelser helt enkelt inte når.
Telia har genom åren tjänat stora pengar på att ha monopol på det så kallade Accessnätet, det närmast kunden. Man kämpade emot när Post- och telestyrelsen ville tvinga Telia att släppa in andra aktörer. Nu måste de göra det och väljer då att inte längre underhålla nätet. Man kunde gjort bedömningen att det är för dyrt att underhålla kopparnätet och på affärsmässiga grunder bytt mot ett fibernät som kunde tagits i bruk innan man plockar bort kopparkablarna, men väljer istället att helt enkelt ta bort den fasta förbindelsen hos många abonnenter, framför allt på landet. Som ersättning är man kvick att erbjuda en mobil Telia-lösning eftersom man självklart vill behålla kunden, som därmed kommer att ha svårt att byta till en annan leverantör.
Det Telia inte berättar är att pålitligheten vid ett strömavbrott är låg. Mobil förbindelse bygger på att den lokala utrustningen har kontakt med en basstation. Stationerna har visserligen batteribackup men slutar ändå att fungera efter några timmar. När det sker finns inte längre någon förbindelse för vare sig telefon eller data. Linjen blir tyst även om den lokala utrustningen har batteri för flera dagar.
Mot bakgrund av detta kan man med fog fråga sig om den mobila lösningen över huvud taget är en fullgod ersättning för kopparkablar. Den frågan borde Telias huvudägare, svenska staten, ställt sig innan man tillät detta. Vi talar bland annat om ensamma personer som bor en bit från övrig bebyggelse, där telefonen kan vara en stor trygghet. Man kan fråga sig hur Telia tänker sig att trygghetslarm och fjärrutrustning som monteras hos patienter i hemmet ska fungera när basstationen packat ihop.
Vi talar om ett företag som är finansiellt starkt men som nu har sitt fokus riktat mot ett helt annat håll. Man har uttryckt intresse att köpa in sig i TV och distribution. Telia ha i början av året sagt att man vill köpa danska TDC och Tele2/ComHem. Bara i dagarna har man meddelat att man vill köpa TV4 och Cmore, en affär som är ytterst problematisk och som borde förbjudas med anledning av våra grundlagar men som får diskuteras i särskild ordning. Självklart vill man sälja detta innehåll även till kunder i glesbygd och då räcker inte kopparförbindelser till. Inriktningen är nu mindre på kommunikationssystem och mer på produktion och distribution.
Det är faktiskt ynkligt att det får gå till så här och att S/Mp-regeringen styr sina bolag så dåligt. Bostads- och digitaliseringsminister Peter Eriksson (Mp) och hans företrädare Mehmet Kaplan (Mp) har haft ansvar för just detta område. Kanske är detta ytterligare ett tecken på att Miljöpartiet tror att allting löser sig om vi bor i städer, gärna så tätt på varandra som möjligt så att vi kan låna varandras grejer och dela på utrustning.
Var har närings- och innovationsminster Mikael Damberg (S) varit i den här frågan sedan 2014? Han har ansvar för statens ägarinflytande i bolagen. Problemet finns nog inte i hans valdistrikt, Solna. Eftersom staten är huvudägare i Telias borde man stoppat detta för länge sedan och förtydligat att så länge Telia är ett statligt bolag så ska man ta ett samhällsansvar.
Om Damberg hade talat med sin ministerkollega Ibrahim Baylan (S) som är energiminister, och sedan 2016 också samordningsminister så hade man kanske tänkt på att nästan alla hem i Sverige redan har en fast förbindelse in i huset, nämligen elkraft. Det finns beprövad teknik för bredbandsförbindelse via kraftledning, som kan fungera även vid strömavbrott och som har testats för flera år sedan bland annat i Ronneby. Det är ingen lösning som Telia skulle applådera eftersom man dels inte sysslar med kraftöverföring och dels inte skulle förfoga själv över sådana förbindelser på det sätt som man önskar. Men från ett allmänt perspektiv hade det varit bättre, mera pålitligt och troligen billigare för kunderna.
Om statliga bolag inte tar ett samhällsansvar så undrar i varje fall jag varför de ska ha vara statliga. I så fall är det bara marknadsstörande att de, till skillnad från sina konkurrenter, ska ha en stor och säker statlig garant bakom ryggen.
När Telia nu tillåts koppla bort kopparkablarna, som andra teleleverantörer har haft möjlighet att använda, till en mobil lösning som riktar sig mot det egna nätet så är det inte ett Norrlandsproblem. Om underhållet av det fasta nätet successivt upphör så påverkar det alla som bor en bit ifrån tätorter och som bara får finna sig i den här utvecklingen. Bland dem finns ensamma, äldre och sjuka människor men också företagare.
Det har således blivit ett kommunalt ansvar att med fiberutbyggnad tillgodose dessa människors behov och ge trygghet när Telia drar sig tillbaka. Eftersom kommunerna har höga ambitioner att bygga fiberförbindelser till alla så kommer det med tiden att lösa sig om abonnenten kan betala den normala anslutningsavgiften om cirka 20 000 kronor. Men under ett antal år kommer kommuner och landsting att få svårt att leverera robusta digitala vård- och omsorgstjänster till dem som bor för sig själva. Vid längre strömavbrott, som ofta uppstår just på landet, när det är snöhinder, kallt och svårt att titta till dem, kommer de att bli isolerade. Detta är dålig regionalpolitik. Situationen kunde undvikits och det bör i varje fall stoppas nu.
Lennarth Förberg (M)
2 v ordf, Region Blekinge
Ronneby

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *